En gång han drömde om demokrati,
om att få ha sin åsikt och vara fri.
Att kunna få säga fritt vad han vill,
få vara med och inte tvingas tiga still.
Han trodde den drömmen var sann,
tills den dag som drömmen försvann.
Då skattmasen kom hem på besök,
När all tilltro och lycka rök.
Skattmasen tog bokföring och allt,
hånlog och skrattade kallt.
Nu skall du allt få se på,
hur det för sådana som du kan gå.
Sen kom fogden och utmätningsman,
då både hammare och yxa försvann.
De tog rubank och fogsvans i mät,
han stod tomhänt ensam och grät.
Den natten sömnen försvann,
polisen kom och knackade minsann.
Snickaren med sig till häktet de tog,
och honom sönder och samman slog.
Det blev rättegångar i parti och minut,
alla trodde att hans liv var slut.
Som åklagare fanns flera kända namn,
men mot snickaren nådde de ej ända fram.
Efter tjugoett rättegångar de fann,
i snickaren från Billinge sin överman.
I tjugofemtusen böcker han pekat ut,
den svenska rättvisans korrumperade snut.
Han säljer böcker och tjänar en slant,
men med skattmasen han står på kant.
Får ej betala en endaste krona,
i skatt till staten som ej vill försona.
De brott mot snickaren som statens tjänare,
begått som demokratins förrädare.
Nu han driver med landets byråkrati,
och hjälper de som fastnat däri.
Alla människor som lurats av staten,
att tro väl om den svenske byråkraten.
Hos snickaren kan dessa få tröst,
han ger förföljda hjälp och sin röst.
Guy Allan Svensson