BÖKEBERG
Familjen Gustavsson förvärvade jordbruksfastigheten Bökeberg i Laholms kommun 1983. Familjen var skötsam och utvecklade företaget med en stor djurhållning, byggde skogsbilvägar och planterade stora arealer i skogen.
Djurstallarna var gamla och otidsenliga och inför EU-anslutningen satsade familjen på att bygga en ny rationell mjölkgård, med en mjölkstall för 130 mjölkkor, ungdjursstall för 200 ungdjur, allt i modern lösdrift av fabrikat Alfa-Laval. De byggde ny maskinhall med gårdsverkstad och ny gödselvådsanläggning. Det var frågan om en mångmiljonsatsning. När mjölkstallen var klar att tas i drift, inköptes ett stort antal kor och kalvfärdiga kvigor genom Skanek:s Livdjursförmedling, djuren inköptes med livdjursförmedlingens sedvanliga friskhetsgaranti. Djuren skulle vara friska och fria från smittosamma sjukdamer. De första djuren fungerade bra, men när han fick in kor från en viss besättning började dramatiska sjukdomsutbrott uppträda. Så gott som alla kalvar kastades eller insjuknade och de flesta dog. Korna insjuknade och dog under loppet av fyra timmar. Veterinärerna stod handfal!na och förstod inte vad sjukdom det gällde. Trots ett sjuttiotal veterinärbesök kunde de inte fastställa vad det rörde sig om. Obduktion av döda djur gav ingen vägledning. Däremot var kommunens djurskyddsinspektörer desto mer aktiva, de antog att sjukdomsfallen berodde på djurägarens arbetsrutiner, men en inspektör godkände att tio döda kor grävdes ner i er grusgrop under återfyllning, som ligger ca 300 meter från närmaste bebyggelse. Där grävdes även ner ett antal kastade foster.
Täckningsjorden övertäcktes dessutom med avfallspotatis och komposterarensilageavfall.
Vid ett ovanligt stort antal sjukdomsutbrott med döda kor, misstänkte djurägaren att djuren kunde vara drabbade av Salmonella. Vid provtagning av veterinär, konstaterades att besättningen drabbats av två olika salmonellatyper. Vid jämförelse med Statens Jordbruksverks mottagningskontroll för import av fodersubstitut, kan konstateras att dessa salmonellatyper förekom i de foderpartier, som fodertillverkarna importerade vid denna tidpunkt. Tyvärr vägrade Lantmännen att agera för att reda ut det hela och Skanek vägrade dessutom att ersätta för de sjukdomar de friskförklarade korna fört med sig in i den tidigare friska Bökebergsbesättningen.
Efterhand aktiverade Miljö och hälsoskyddsnämnden sin förföljelse av djurägaren. Länsveterinären utsug Veterinär Kettisen Hallands Semin att utföra en besättningsutredning. I den rapport han så småningom avgav konstaterade han att: “Besättningen bär smitta av BWD och RS, som tillsammans kan ge upphov till dramatiska sjukdomsförlopp". (Kor i full kondition dog inom loppet av fyra timmar och då smittan var virusburen gav obduktioner ingen ledning, då virus inte överlever i ett kadaver. Miljö och hälsoskyddsnämnden krävde ändå obduktion av alla avlidna djur). Han konstaterade dessutom smitta av PI 3. Veterinär Kettisen avslutade dock med att konstatera att; “besättningen var smittad av dessa sjukdomar, men att ingen av dessa var och en för sig kunde ha orsakat den höga dödligheten". Trots att han redan från början konstaterat att dessa smittor "tillsammans kunde orsaka dramatiska sjukdomsförlopp". Salmonellasmittan hade da avklingat.
Skanek vädrade att ersätta för de vid förmedling smittade djuren och agerade troligen genom påtryckningar på djurskyddsmyndigheten att genom tillämpning av Djurskyddslagen sätta press på lantbrukaren. Myndigheten påstod då att bonden grävt ner hundratals kadaver i grusgropen och krävde att han skulle gräva upp dem, men EU:s regler förbjuder uppgrävning av kadaver i tio år. Något myndigheten framhärdade i att få upphävt i detta fall. Miljö och hälsoskyddsnämnden med Sven-Erik Vänneä, som ordf., lät då sina inspektörer tillsammans med miljöchefen Peter Ardö tillkalla en veterinär från Halmstad för att inspektera gården. I egenskap av representant för Familjejordbrukarna var undertecknad tillsammans med flera från förbundet närvarande och inspektörerna med Veterinär Bo Nilsson gick utan anteckningar eller annat igenom stallarna och ägnade särskild uppmärksamhet vid spädkalvarnas mjölkautomat av fabrikat Alfa-Laval. Det fanns bland mjölkkorna några konvalescenter, som var lite tunnare, men i övrigt fanns inget anmärkningsvärt att notera. Hygienen var exemplarisk i anläggningen och alla djur hade tillgång till foder. Vad, som orsakade sjukdomsutbrotten förstod ingen från myndigheten inkl. veterinären.
Undertecknad tog då kontakt med SVA i Uppsala och fick tala med en forskare, som angav vilken medicin besättningen skulle behandlas med. Veterinär Thomas Lundgren i Båstad kontaktades och han i sin tur ringde till forskaren på SVA och sedan skrev han ut den rekommenderade medicinen till djurägaren. Och efter det att han fått tillgång till att behandla de djur, som uppvisade sjukdomssymtom omedelbart, dog inte ett enda djur mer! Däremot aviserade Arla att stänga av mjölkhämtningen och slutade hämta mjölken, trots att den var felfri. Ett par veckor senare utsändes ett brev, där veterinär Bo Nilsson påstod sig ha utfört "besiktning enligt EU:s Mjölkdirektiv, den dag han tillsammans med Miljö och hälsoskyddsnämnden inspekterade gården. Inte nog med det, han påstod sig dessutom ha utfört ombesiktning av nämnda mjölkproduktionsanläggning två veckor senare och även då ha underkänt anläggningen. Det angivna datumet hade han ej satt sin fot inom mjölkproduktionsanläggningen och ännu mindre hade han vid vare sig det första tillfället, eller det andra datumet utfört någon besiktning enligt EU:s i 46 punkten angivna mjölkdirektiv. Det var frågan om ren urkundsförfalskning! Undertecknad kontaktade då Statens Jordbruksverks juridiska avdelning som tillförordnade Distriktsveterinär Erik Enfors, Varberg att besiktiga mjölkproduktionsanläggningen på Bökeberg i enlighet med EU:s Mjölkdirektiv. Besiktningen genomfördes grundligt efter de 46 författningsenliga punkter direktivet anger och utan en enda anmärkning. Den besiktning Bo Nilsson påstod sig ha utfört förefaller ha varit ett suspekt beställningsjobb. Förbundet polisanmälde förfalskningen, men åklagaren avskrev ärendet. Arla vägrade att hämta mjölk under fyra månader och mjölken från sjuttio till åttio kor spolades ut i gödselbrunnen. Därvid slogs företagets ekonomi i spillror. Hypoteket och Föreningssparbanken sade upp lånen. Skanek och Lantmännen gjorde gemensam sak och med Arla, som instrument mobiliserades hela den lantbrukskooperativa rörelsen mot familjen Gustafsson. Länsveterinär Dag Hultefors besökte aldrig gården, men använde sin myndighetsfunktion till att utfärda djurförbud för djurägaren.
Hustrun övertog då hela näringsverksamheten, men förföljelsen fortsatte och efter tio konkursansökningar försattes makarna i konkurs och fastigheten, som var taxerad till drygt 5 miljoner, förutom de nybyggda ekonomibyggnaderna, som ink Var färdigställda, men som betingade ett värde på uppskattningsvis 5 miljoner. Vilket gav fastigheten ett verkligt marknadsvärde på drygt tio miljoner kronor. Undertecknad besökte tillsammans med Arla: SVD; Ake Modigh garden och han kunde inte förstå den behandling Bökeberg utsatts för. Han uttalade att; "lantbrukskooperationen behandlar sina medlemmar illa”! Kronofogden sålde fastigheten med drygt 150 har skog och ca 45 har åkermark, med en tillköpt gård bebyggd med bostadshus, ladugård och logbyggnad, den nya mjölkstallen, ungdjursstallen, maskinhallen och en modern villa, genom att förvandla mjölkvoten, som var lös egendom till fast och som vid tillfället var värd ca 950.000 kronor och som såldes till ett gemensamt belopp på 4 miljoner. Den fasta egendomen såldes för 3 miljoner 50 000 kronor. D. v. s. köparen erhöll en gåva på uppskattningsvis 7 miljoner kronor.
Därvid förlorade Föreningssparbanken merparten av sin fordran och övriga fick ingenting. Det kan därvid konstateras att Föreningssparbankens aktieägare och övriga, genom sällsynt klantig hantering fått sina i fastigheten pantsatta fordringar otillbörligt skingrade. Och köparen erhöll en gåva på ca 7miljoner kronor, som han inte ens behöver erlägga gåvoskatt för.
Det oriktigt utdömda djurförbudet undanröjdes av Kammarrätten, men detta skedde i efterhand. Då företagets ekonomi var raserad. Tilläggas bör att den nye ägaren grävde upp de nedgrävda kadavren och det befanns att det bara fanns rester frän de av Miljö och hälsoskyddsnämnden godkända djuren och det påstådda hundratalet djur kommunens tjänstemän framhärdade skulle vara begravda var ren lögn. Den nye ägaren erhöll även tillstånd att avverka ganska omfattande mängder skog, vilket minskade köpeskillingen ytterligare. jag hoppas att denna historik skall vara till hjälp för det fortsatta utredningsarbetet för att återvinna den till underpris skingrade fastigheten, Det är enda sättet för Vallberga Lantmän att kunna rädda sin i fastigheten pantsatta fordran och som skulle kunna ge Föreningssparbankens aktieägare ersättning för der sällsynt oskickliga handläggning av ärendet, bankens anställda ansvarar för.
Kvibille 2004-08-30
Guy Allan Svensson
Tel. 035-56250